﻿<fr>Wi börja med G. A:s ofwan anförda yttrande, ſom,
ehuru det i ſig ſjelft utgör blott ett barnsligt och lätt
wederlagt pjoller, dock förtjenar att belyſas ſåſom här-
ledande ſig från ett med den tidningen widhäftadt arf
af perſonlig owilja mot Sofias befälha fware. Att got-
ländſka ängbätarnes reſor till hufwndſtaden ”lyckats”.
då Sofia måſt ſamtidigt aflägsna ſig från Oscarshamn
för att icke der blifwa inſtängd af drifiſen will G. A.
anföra ſåſom bewis på befälhafwarens å det ſiſtnämda
fariyget oſkicklighet förſumli ghet, eller oduglighet, —
eller hwad menar G. A. med, att isförhällandena blif-
wit ”krångliga” för So fias befälhafware? Icke kan wäl
meningen äfwen nu wara, att befälhafwaren af god-
tycke afgått heldre till Öland än till Oscarshamn? Att
egennytta warit drifkjedern dertill, kan ju än mindre
påbördas honom, då han troertom förlorat ganſka be-
tydligt, derigenom att han gått miſte om en ſtor del af kap=
laken för gods- och perſontrafiken från Oscarshamn.
Begriper icke G. A., att drififen kan för olika windar
ena dagen tillſtänga ett hamninlopp. ſom andra dagen
likwäl kan wara tillgängligt. Ett färſkt exempel hade
wi härom dagen, då en norſt ängare deſtinerad till
Norrköping måſte wända utanför ſkärgärden och inkom
hit, ehuru några dagar förut flere fartyg lyckats upp-
komma till nämde ſtad; och många ſådane exempel ſörete
ſig juſt på wärtiden. då ſwåraſte drifiſen kommer norr-
ifrån eller från ryſka och åländſka kuſterna. — Detta
om detta.</fr>